Konst och kommersialism

Det finns en balansakt mellan konst och kommersialism som jag tycker är spännande. Var går gränsen mellan konst och reklam? Konstnären vill förmedla känslor och uppfattningar om saker och ting i en målning, reklammakaren vill sälja en vara eller tjänst genom att arrangera text och bild på ett övertalande sätt i en annons. Konstnären agerar direkt mot publiken, reklammakaren likaså, men är en budbärare av argument från en marknadschef. Just nu skriver jag en essä-uppgift om popkonsten där detta fenomen är klart uppenbart. Med greppet att blanda in konsumentvärlden i sina verk tycker jag popkonstnärerna sätter sig i en knivig situation. Man vill kritisk granska förbrukningsvarorna, ironisera över konsumtionssamhället, men den populära masskulturen får ju faktiskt draghjälp av popkonsten, popkonsten blir reklam och PR i sig. Det vilar en stark dubbeltydighet i detta. Är popkonsten en kvick, ironisk och djupsinnig kritik av den glittriga konsumentvärlden eller är den ett smart sätt att följa den kommersialistiska strömmen? Kan hända att den har ändrat sig under resans gång? Det finns i alla fall mängder med exempel på detta idag, konst, design och reklam flyter ihop mer och mer och mer…

Se t.ex. Diesel New Art eller Absolut Raspberri

JUST NU LYSSNAR JAG PÅ: Danko Jones - Natural Tan